LEV.

Vänta inte.

En kollega, kvinna, mamma, fru, dotter, vän, medmänniska har valt att bli nedsöv sin sista tid i livet. Cancer.

Terese lämnar en vilja att säga något efter sig – och samtidigt en förlamande medvetenhet om att det inte finns ord som är värdiga.
Så läste jag Erik Hemmingssons ord ”Vänta inte” och tänker att ja, det är nog vad hon hade velat skulle bli sagt.

Så dagens ord till mig själv och andra: Vänta inte. LEV!!!!!

Spring för att din kropp kan springa. Stå upp det du tror på. Sluta tänka på vad andra tycker. Våga släppa sådant du är färdig med till förmån för det som viskar om mer plats. Hedra din kropp för att den är ditt fantastiska redskap din stund på jorden och lägg inte en sekund till på självkritik, sunkiga ideal och TRAMS. 
Du lever. Så lev!

Terese Alvén var en av de få som stod lugn och rak i en hälsobransch där bjärta färger, slagkraftiga rubriker och nya metoder tävlar om att bli hörda. Hennes arbete kring ätstörningar, att röra sig med familjen, att springa för springandes skull var avskalat, ärligt, lugnt och så väldigt viktigt.

Lev!

Vänd ansiktet mot solen. Dyk i okända vatten. Ligg på rygg mot en varm stenhäll. Tugga på ett grässtrå. Dra djupa andetag. Spring. Dansa. Bli kär. Bli arg. Bli glad. Bli trött. Bli rädd. Och känn på känslorna som ju alla är dina inre riddare som finns där bara för att säga någonting.

Bli stilla.

Tillräckligt länge för att se både dig själv och de människor du har omkring dig. Säg nej. Säg ja. Lyssna. Våga agera. Släpp sargen. Kyss någon. Förlåt någon. Och tacka din kropp varenda förbaskade dag för allt den gör för dig.

Det är sommar nu. Njut den. Lev den.

Tack Terese för ditt arbete och för att påminner om vad som är viktigt. På riktigt!
(Bild lånad från teresealven.se)