Så hamnade jag och träningsrevolution vid Båven
Hur hamnade du där? Nu har jag fått frågan så många gånger att den känns värdig ett ordentligt svar. Såhär hamnade jag och Träningsrevolution på en svensk paradisö med träningslada och nyrenoverad kursgård, precis utanför Stockholm. Dreams do come true osv…
Ladan och kvasten behövde umgås en del när jag flyttade in, men under dammet: drömmen!
Foto: Martin de la Foi
“Vad hände, helt plötsligt bor du på en ö med drömmarnas lada och en konferensgård?!”
Det korta svaret skulle kunna vara just “dreams do come true”, men riktigt så enkelt är det inte. Och riktigt så fort har det faktiskt inte gått.
Snarare skulle jag tvärtom vilja hävda motsatsen – att det är coolt hur även de till synes små och betydelselösa besluten i livet påverkar var vi till slut hamnar. Jag återkommer till det längre ner.
För er som är nya här och inte känner mig tar jag allt från början. (Scrolla ner till där jag skriver HIT om du vill gå direkt till svaret på den faktiska frågan).
Så hamnade jag här, långa versionen:
En bild hur jag ser ut bakom allt damm. Hej :).
Jag heter Erika Kits Gölevik och föddes i Stockholm för 39 år sedan. Jag bodde i Vällingby mina första år men växte upp i Katrineholm med en familj där paddla kanot och springa var lika givet som att pappa alltid låg i hallen och stretchade i någon typ av bakåtrullning som jag idag skulle jag kalla “en fotbollsdomares version av yogans plog”.
Hästar blev min grej och om jag skulle lägga ihop alla mil jag cyklat i ur och skur för att få mocka skit, rykta, bli tröstad av en hästmule och rida skulle jag nog ta mig flera varv runt Sverige.
Som 16-åring flyttade jag hemifrån för att gå musikalgymnasium i Täby, det var också där jag hittade Friskis och Svettis och (tror jag) blev deras yngsta gympaledare ever. Jag älskade det!
Spenderade all ledig tid med att mixa musik och hitta på roliga steg till de senaste pop- och schlagerdängorna eller rivigaste hårdrocksklassikerna. Att få folk att släppa sargen och köra järnet, eller se dem ligga utpumpade och avslappnade till ledmotivet i filmen Forest Gump blev som knark för mig.
“Den där känslan jag hade upplevt på cykeln till stallet, när vi öste järnet till “Run to the hills” på gympagolvet i Täby, eller när jag tappade tid och rum på yogamattan hemma i sovrummet pratades det inte om… För ‘Det säljer inte’. ”
Tyvärr blev även träningen knark. Jag började missbruka träning i kombination med strikt kosthållning och slet med kroppsångest i alldeles för många år.
Efter mitt första barn skrek dock kroppen och knoppen efter omtanke och jag gjorde dealen “Jag yogar varje dag i 30 dagar och ser vad som händer” med mig själv.
Den överenskommelsen resulterade i yogalärarutbildningar, personlig djupdykning och ökat intresse för vad som händer med oss på insidan, snarare än utsidan, när vi tränar.
Jag var vid den tiden anställd på Bonnier som redaktionschef på tidningen ToppHälsa och det skavde allt mer att jag – i mitt jobb – alltid pratade om träning som ett redskap för att förändra kroppen: “Bli starkare, smalare, snabbare, lägre fettprocent” – alltid var det något skulle fixas till.
Känslan jag hade upplevt på cykeln till stallet, när vi öste järnet till “Run to the hills” på gympagolvet i Täby, eller när jag tappade tid och rum på yogamattan hemma i sovrummet pratades det inte om… För “Det säljer inte”. Däremot såg jag allt tydligare hur man använder sig av kvinnors (och mäns) kroppsångest för att sälja produkter, tidningar, medlemsskap som har med träning och hälsa att göra. Och jag gillade inte det jag såg.
“Jag kunde inte stå för det konstant återkommande säljgreppet med omslag där en lättklädd, retuscherad och perfekt sminkad kvinna fyrar av jordens största smile bredvid ännu större gå ner i vikt-rubriker. ”
Efter en vända som chefredaktör på svenska Womens Health fick jag nog. Jag kunde inte stå för det konstant återkommande säljgreppet (i det här fallet även med påtryckningar från USA som äger varumärket) med omslag där en lättklädd, retuscherad och perfekt sminkad kvinna fyrar av jordens största smile bredvid ännu större gå ner i vikt-rubriker.
Chefredaktörs-försöket gick helt enkelt åt skogen, så jag sa upp mig och startade Träningsrevolution, skrev debattartiklar, föreläste och gjorde mig osams med folk. Det blev ett himla liv ett tag, och den här debattartikeln i Expressen tog snurr.
HIT!
Under 2019 arbetade jag, i samarbete med Martin de la Foi, med att utveckla Träningsrevolution. Jag debatterade, föreläste, skrev, startade onlineträningskanal och åkte Sverige runt på “sommarturné” för att göra event tillsammans med kollegor jag tycker är sunda och befriade från allt jag var trött på i tränings- och mediavärlden. I slutet av turnén stötte jag på Magnus Eriksson som äger och driver Arenakoncernen.
Här kommer det där “alla små beslut som skapar de stora grejerna”:
Jag träffade Magnus första gången för 7 år sedan när en av mina PT-kunder Wiktoria frågade mig om jag kunde tänka mig att komma med upp till Bastberg där de har sommarställe. Hon ville att jag skulle styra upp en helgs bootcamp för henne och hennes närmsta vänner med familj. Jag hade egentligen inte tid, tänkte säga nej, men tycker väldigt mycket om Wiktoria så jag sa ja – och fick världens trevligaste helg med familjebootcamp i skogen, Soma Move, akrobatik och yoga i trädgården.
Magnus var där med sin familj och några år senare frågade han om jag kunde styra upp träning och föreläsningar till en resa han planerade för att fira att Arenakoncernen fyllde 10 år.
Sagt och gjort: Jag, Kristina Andersson och Arenas 500 anställda drog till Rhodos (det här var innan flygskammen och den ökade medvetenheten som nu finns kring flyg och miljö) för att konferera, träna, yoga och lyssna på föreläsningar.
Hade jag sagt nej till familjebootcampen i Bastberg hade jag inte kommit i kontakt med Magnus och troligen inte haft följande dialog i slutet av förra sommarens turné:
Magnus: ”Kul med event! Men hur länge ska du sitta och kajka runt i en gammal buss, du kommer ju slita ihjäl dig”.
Jag: ”Snicksnack, jag älskar min buss”.
Magnus: “Ska vi ta ett möte vid ett ställe jag har vid Båven?”
Jag (helt ovetande och därmed halvt ointresserad): Okej.
Jag kom hit. Och var såld innan han sagt ett ord.
“Platsen andas allt jag tror på när det kommer till hälsa: natur, enkelhet, oändliga träningsmöjligheter, yoga- och meditationsplatser to die for, plats för tystnad och ensamhet, gemenskap, skönt häng.”
Den här ön känns knappt verklig. Vägen hit är kantad av små sjöar och naturen väl framme är helt makalös. Platsen andas allt jag tror på när det kommer till hälsa: natur, enkelhet, oändliga träningsmöjligheter, yoga- och meditationsplatser to die for, plats för tystnad och ensamhet, gemenskap, skönt häng. Allt inramat av vatten och pyntat med rikt djurliv, en miljard små gömställen att naturnjuta vid, oändligt med promenad- och löprundor, cykelvägar, öar att simma till, vikar att paddla i – ALLT!
Dessutom med tillhörande lada som är perfekt för den som vill ha en schysst plats utan massa lullull, att träna på. Och: en nyrenoverad kursgård med över 80 bäddar.
Ni fattar.
Båven Country Lodge är nu Träningsrevolutions bas för festivaler, tysta dygn, yogafrukostar, middag & meditation (nyhet som jag och min bror som är grym kock kommer att göra i sommar).
Utöver det ansvarar jag för att skapa bra konferens-, hälso- och träningspaket för Arenakoncernens personal, kunder och samarbetspartners.
Jag hoppas att vi kommer att ses här många gånger! Om du har frågor och funderingar om eventen, eller vill komma hit med ditt kompisgäng eller arbetsplats – maila mig på hej@traningsrevolution.se så styr vi upp det.
x
Erika
Ps. Under de omständigheter som råder kring covid 19 följer jag Folkhälsommyndighetens rekommendationer och tar jag endast emot mindre grupper, för att kunna garantera singelrum med egen toalett till samtliga. All verksamhet hålls utomhus och maten serveras i personlig picknick-korg.
Arenakoncernen morgonyogar på Rhodos.